Jag hoppade av gymnaiset och började jobba det år jag fyllde 19. Jobbar fortfarande två år efter penioneringen och det är lika roligt som när man var ung! Idag sker jobbdebuten vid ca 25 år och för många börjar det med en "mjukstart" med arbete varvat med längre perioder av luffande jorden runt. Inget ont i det, jag skulle själv förmodligen ha gjort samma sak om jag varit ung idag. Vi 40-talister har låg utbildningsnivå jämfört med dagens ungdomar. Många fick utbildning och vidareutveckling genom arbetet och det är många av mina gamla vänner som klättrat högt på samhällsstegen utan vare sig högskola eller annan högre utbildning. Trots det kommer vi 40-talister att lämna ett gigantiskt "kompetenshål" efter oss. Ett av företagens största problem idag är nämligen att hitta kompetent arbetskraft!
Är det "proppen Orvar", "köttberget" som orskat det? Inte vi personligen men jag vill påstå att det är samhällets utveckling som skapat situationen:
1. Höga ingångslöner gör det svårt att få in en fot på arbetsmarknaden
2. De höga ingångslönerna gör det också olönsamt på kortare sikt att utbilda folk på jobbet
3. Orörligheten på arbetsmarknaden tack vare LAS-reglerna gör det också svårt att få en bra åldersfördelning på arbetsplatsern
4. Extremt hög lönekostnad (OBS: inte lön) gör att många jobb flyttas till andra lädner)
För egen del har LAS-reglerna inte betytt ett dyft eftersom jag haft förmånen att kunna få nya roliga jobb under alla år. Det var väl i stort sett bara de sista 10 åren före pensioneringen som det blev lite trögt. Tog därför gud i hågen och startade eget för 10 år sedan, vilket åtminstone har gett tillräckligt för att kunna betala hyran under de år det inte gått så bra.
Jag har aldrig jobbat längre än 7 år på något ställe. Bara en gång har jag blivit uppsagd (-96) och då startade jag också eget. Efter ca 6 månader erbjöds jag anställning hos en kund och blev kvar där ett år innan en ny möjlighet dök upp.
Ungdomsarbetslösheten är rekordhög och det finns fler orsaker. Alltför många släpps ut ur skolan utan godkänd examen (om det heter så nu för tiden) och det finns inte längre så många jobb för den som inte har någon utbildning. I början av 2000-talet hörde jag ett föredrag av dåvarande platschefen på Ericsson i Gävle där han berättade att om de skulle gå tillbaka till 80-talets teknik så skulle de behöva 80-100 000 anställda på Gävlefabriken. De var då drygt 2 000 och idag är det snart ingen. När Gävlefabriken producerade som bäst svarade man för 5 % av Sveriges exportvärde! Gävle är en procent av Sveriges befolkning...
Mina förslag till åtgärder:
1. Sänk ingångslönerna (facket och arbetsgivarna får ta fram en lönetrappa i stället)
2. Om LAS-reglerna inte tas bort - se till att man får med sig anställningstiden till det nya jobbet så att man slipper risken att bli uppsagd som sist anställd!
3. Ge företagare och uppfinnare större svängrum så att bra affärsidéer kan utvecklas bättre - de 100 största företagen har en genomsnittsålder på 105 år och det senaste på listan, Tele2, startade på 70-talet
4. Se till att kommuner och landsting slutar upp att driva företag som konkurrerar med den privata företagsmarknaden! Skall det vara så svårt att förstå?
5. Rösta på något av Allianspariterna - det måste löna sig att arbeta - annars går det åt pepparn!