Vad är du mest känd för?
- Jag är nog mest känd för mina arbeten inom idrotten i Gävle. Jag arbetade först för Gefle If och nu är jag marknadsansvarig för Brynäs.
Hur kom det sig att du kom in i idrottsvärlden?
- Jag har alltid idrottat själv och så fick jag en förfrågan från Gefle IF om att börja jobba ideellt och tyckte att det verkade kul. Detta ledde sedan vidare till anställning. På den vägen är det.
Berätta om ditt arbete med Gefle IF!
- När jag kom in i Gefle If var föreningen inte lika etablerad som den är idag. Laget hade precis missat att kvalificera sig till superettan och organisationen kring fotbollen var ganska liten. Men genom hårt arbete, tro och lite tur lyckades vi föra upp Gif till Allsvenskan. Det som är så fantastiskt är att ingen, förutom vi, trodde att det var möjligt och när det visade sig att det gick var alla helt inställda på att man skulle åka ur året därpå. Det har många i Gävle trott i sju år nu.
Hur kom det sig att du bytte jobb?
- Jag blev helt enkelt uppvaktad av Brynäs. Jag var till en början rätt skeptisk till att byta arbetsgivare eftersom jag trivdes otroligt bra med Gefle IF. Men av olika anledningar tog jag beslutet att gå över till Brynäs och så här i efterhand så kan jag väl säga att det var ett spännande och bra beslut. Brynäs är ju ett ännu större namn än vad Gif är och det är ju därför extra kittlande att arbeta med dem.
Vilka likheter och skillnader finns det mellan ditt arbete i Gif och arbetet i Brynäs?
- Den största likheten är förstås att det rör sig om idrott i båda fallen. Man arbetar med människor och både Gif och Brynäs skapar känslor hos dem som finns runt omkring. Skillnaden mellan Brynäs och Gif är att Gif är en uppstickare och Brynäs är etablerat. Sedan tycker alla någonting om Brynäs. I medgång så älskar man Brynäs och i motgång pratar man om Brynäs i mindre bra termer. Det är lite tråkigt, men det är samtidigt det som gör det intressant och kul att jobba med Brynäs, det är kul att jobba med någonting som engagerar människor.
Du är uppvuxen i en av Gävles mest framgångrika och betydelsefulla familjer, kan du berätta lite om det?
- Jag är inte så mycket för att prata om min bakgrund även om jag är otroligt stolt över det min familj har åstadkommit. Gevalia såldes 1971 och det som har varit har varit, det är ingenting jag pratar speciellt mycket om idag.
Hur har din uppväxt påverkat dig att bli den du är?
- Min drivkraft har jag fått hemifrån. Mina föräldrar uppmuntrade alltid till hårt arbete, att man skall göra rätt för sig och att man ska försöka vara sig själv. Det är väl efter den devisen jag lever idag.
Varför inriktning på marknad/försäljning?
- Jag hade tidigt förmånen att praktisera på Gevalias marknadsavdelning. Där jobbade jag med Lennart Schullerquistt som var produktchef då och som senare blev marknadschef. Han lät mig göra intressanta saker och lät mig vara med på mycket som gjorde att jag ville jobba med marknadsföring även fortsättningsvis.
Vilka egenskaper gör dig till en bra marknadsförare?
- Jag är en öppen och glad person som gillar människor. Jag är också kreativ samtidigt som jag har lyckats utveckla en strategisk kunskap som jag tror är viktig att ha när det gäller marknadsföring och försäljning.
Vad är du mest stolt över?
- Det finns ju många olika saker som man kan vara stolt över. På det arbetsmässiga planet så tror jag faktiskt att jag är mest stolt över att jag fick vara med i ett lagarbete som förde upp Gefle IF till Allsvenskan. Det var en otrolig tillfredsställelse just genom att vi var några få som jobbade väldigt hårt och som fick drömmarna att växa till en verklighet. Det var faktiskt fantastiskt och därför värmer det mig att de fortfarande är kvar i Allsvenskan. Men eftersom vi i Brynäs jobbar mot att ta SM-guld och att ta tillbaka positionen som ledande inom svensk hockey så kanske jag ska säga att det jag är mest stolt över inte har skett ännu?!
Vilken del hade du i arbetet med Gefle IF?
- Jag bidrog nog med den positiva inställningen och tron på att ingenting är omöjligt. Jag fick till slut flera med mig och jag är mycket stolt över att jag fick igång kraften som lyfte GIF upp i Allsvenskan. Utöver det så tror jag också att jag tillförde kreativitet när det gäller försäljning och marknadsföring.
Hur ser du på näringslivet i regionen?
- Det känns som att det händer väldigt mycket inom Gävle-regionen. Det finns en positivism trots att det har varit en lågkonjunktur. Jag tycker att man jobbar och vill väldigt mycket i regionen för att utveckla den. Jag ser därför en ljus framtid för Gävle-regionen men för att det inte ska bli en skrivbordsprodukt måste alla vara med och dra sitt strå till stacken.
Berätta om någon regional person som har betytt extra mycket för dig?
- Lennart Schullerquist har absolut haft en viktig del i min utveckling. Annars är min pappa en stor förebild för mig. Han var en person som var framgångsrik men som vågade vara sig själv och inte såg sig för mer än någon annan och det är någonting som jag har försökt att leva efter. Även min mamma har betytt mycket för mig. Det är nog från henne jag har fått min positiva syn på allt.
Berätta om din favoritplats i regionen?
- Jag trivs otroligt bra i Gävle. Jag har ju bott i Stockholm men jag har aldrig ångrat att jag flyttade hem igen. Sedan har vi ju vårt landsställe på Norrlandet och det är naturligtvis en tillflykt för mig där jag kan hämta kraft och bara vara. Annars så gillar jag att resa som alla andra, jag gillar förnyelse och att uppleva nya saker.
Vad har du för framtidsplaner?
- Jag kommer att fortsätta att försöka hitta balansen i livet som jag inte tycker att jag har hittat fullt ut ännu därför att jag jobbar lite för mycket. Målet är att hitta den balansen i livet där man jobbar lagom men fortfarande jobbar med roliga saker. Sedan vore det bra om jag kunde ägna lite mer tid åt familj och vänner också.
Nämn något man inte känner till om dig!
- Jag var ganska lovande i bandy men blev aldrig så bra som jag hade hoppats på.
Vad berodde det på?
- Det är säkert många anledningar men ibland är det små marginaler mellan att vara ung och lovande till att bli en bra elitidrottsman. Jag fick förmånen att vara lovande men jag nådde aldrig riktigt fram.