Högst upp på listan bland drömyrken återfinns Ingenjör enligt Manpower i en nyligen publicerad undersökning.
På sista platsen på tio-i-topp listan finns Fotograf. Jag har jobbat som fotograf. Jag förstår känslan. Det är skillnad på att jobba och att vara.
Det fanns gånger då jag frågade mig själv: Är jag fotograf? Hur blev jag det?
Många yrken blir identitet. Du lever och andas ditt jobb, på gott och ont.
Att jobba med kameran och bilder är få förunnat och marknaden är mättad på utövare. Det är ett fantastiskt yrke som innehåller kreativitet, höga tekniska kunskaper och massor av kommunikation.
Jag förstår att i dessa tider när alla har möjlighet att skapa, redigera och publicera bilder uppkommer drömmen att tjäna pengar på dem.
All teknik till trots, det är du som gör bilden. Tekniken är bara ett hjälpmedel. Det är knappast datorn som gör en bra författare.
Fotografer har alltid ansetts som lite speciella. Deras roll har förändrats över tid. Från att ha varit kemister och konstnärer till paparazzi och teknikfreak. Det har alltid funnits en stolthet i yrket att skriva med ljus. Ett skapande av budskap och känslor. Ett ibland otacksamt jobb och ofta fick stå tillbaka för konkurrens av text. Ibland uppfattades fotografen som chaufför som till nöds kunde ta en bild efter fingervisning av reportern.
Dessa egensinniga och abstrakta människor har alltid legat i framkant av tekniken, otroligt uppfinningsrika och resultatinriktade. De löste alltid problemet. Skapandets kraft ledde till värdefulla bilder som gått till historien.

Mörkrummet blev digitalt och konverteringen gick snabbt. En ny generation av fotografer såg ljuset. Bildjournalisten, med en bredd inom framställning med redigering, webpublicering och rörlig bild. Köksvägen för anställning är stängd. Nu krävs bred kompetens. Fördelen är att fotografens status har stärkts även om den har ändrat karaktär.