Ni har vid detta lag hunnit läsa spaltkilometer om hur det trettonde guldet bärgades hem till Gävle igen och många av våra hockeyhjältar skrinnar nu vidare mot nya äventyr och utmaningar.

För det övriga laget, ledarna och organisationen som helhet börjar nu jobbet med att återuppbygga laget inför kommande säsong. Självklart med lite större förväntningar när det räckte ända fram detta år. Det känns tryggt att veta att vi har en hel kull av arvtagare, fortfarande i junioråldern, som står och knackar på dörren för att få vara med och ta en plats i A-laget. Grunduppställningen verkar redan säkrad och med den goda ekonomi som byggts upp under senare år så verkar det finnas resurser att säkra några ytterligare klasspelare med spetskompetens.

Jag måste bara än en gång få stämma in i hyllningskören avseende den fantastiska ungdomssatsning som målmedvetet gjorts i föreningen med talangfabrikanten Thomas Thelin i spetsen. Även Micke Sundlövs fingertoppskänsla verkar mognat och utvecklats till fulländning de senaste åren. Den störste hjälten i sammanhanget är nog ändå rookietränaren Tommy Jonsson. Att bara våga ta bladet från munnen och uttala drömmar om guld är det inte många som vågar göra.
Men att sedan skapa en helt klar målbild av scenariot - och dessutom få varenda spelare och organisationen att tro och jobba för det till 100 procent under en hel säsong har varit en fantastisk resa att skåda. Tommys kunskaper av att även framgångsrikt driva privata företag och leva upp till högt ställda krav har nog kommit väl till plats.
Jag är övertygad om att här kan idrotten och vårt Brynäs verka som en stor förebild för både det offentliga och privata näringslivet. Utan mål eller en dåligt motiverad laguppställning kommer man ingenstans, eller blir i värsta fall utslagen. Omvänt så är ingenting omöjligt. Det har Brynäs IF bevisat.