Forskningen på detta område visar att visst gör vi skillnad på pojkar och flickor, men frågan är; när börjar detta egentligen, är det redan i förskolan? Jämställdhetsexperten Ingemar Genz på Länsstyrelsen Gävleborg kontaktade för drygt 10 år sedan förskolan Tittmyran, strax utanför Gävle, för att starta ett projekt ta reda på detta.

Personalen på förskolan Tittmyran tackade ja till att delta i Länsstyrelsens projekt med orden;

- Välkomna hit och se hur vi jobbar! Vi gör absolut ingen skillnad på flickor och pojkar utan är världens mest jämställda förskola.

Men oj vad de bedrog sig! När projektet avslutades 2 år senare hade personalen en helt annan uppfattning om jämställdhet.

Leena Bergander är en av de förskolelärare som genomgått detta projekt och hon delar nu med sig av sina erfarenheter och upplevelser genom att föreläsa om detta under utbildningsdagen ”Känslor & Genus”.

Leena berättar;

- Vilken chock det blev för oss när vi insåg att vi inte alls var så jämställda som trodde. Genom att vi under en lång period videofilmade vårt arbete såg vi direkt hur olika vi behandlade barnen beroende på kön. Till exempel så räknades aldrig ett nej från en flicka, hon blev alltid övertalad att göra det vi ville. Killarnas nej däremot accepterades direkt.

Ett exempel var när vi frågade Pelle om han vill hjälpa till att bära bort matresterna till komposten. Svaret från Pelle blev nej och detta accepterade vi. När vi då frågade Lisa 4 år som kom cyklande förbi blev svaret också nej och vad gjorde vi då? Jo, vi sa till Lisa att du som har så fin cykel med ett perfekt flak på där bak, kan väl ta hinken med matrester och köra till komposten. Vi övertalade henne helt enkelt att åka. Detta med att vi nonchalerar en flickas nej, är något vi tyvärr ser mycket av i våldtäktsdebatten i Sverige. De poliser jag pratat med känner absolut igen detta, säger Leena.

Under föreläsning tar Leena även upp ett annat exempel på ”fel” de gjorde på Tittmyran.

- Vi gav ofta dubblade budskap till barnen. När vi var ute i skogen gick alltid flickorna nära oss i personalen och hjälpte oss med småttingarna, medan pojkarna istället sprang och skuttade en bra bit bort. Vi uppmuntrade då flickorna att göra lika pojkarna. När de med viss tvekan lämnade oss och småsprang iväg mot pojkarna ropar en av oss i personalen:

- Hallå grabbar, inte så långt bort, där kan det vara farligt!

Vipps var ju flickorna tillbaka hos oss.

Att lyssna på Leena som på ett engagerande och humoristiskt sätt bjuder på sig själv och berättar om resan hon gjorde från okunnighet till insikt gav mig verkligen något att fundera på. Hur kan vi som förälder uppfostra våra barn till att förstå vikten av jämställdhet?

Vill du också ta del av Leenas erfarenheter och deltaga i utbildningsdagen Känslor & Genus kan du kontakta Marknadsskaparna, 026-187737 för mer information.

Annika Wiberg